Från denna vers lär vi oss att Koranen inte bara är avsedd för verbal recitation: den är till för att läsaren ska använda sitt sinne och reflektera över och begrunda dess verser för att lära sig de lärdomar som finns gömda i verserna eller mellan raderna.
Det finns många traditioner från profeten när det gäller sinnets betydelse. Formuleringen i en av dessa är: ”Allting har en pelare och den troendes pelare är hans förnuft eller sinne (aql).” (Musad al-Haarith, Hadith nr 840)
Det finns en annan relevant hadith där islams profet observerade: ”Varje vers i Koranen har en yttre aspekt eller form och en inre essens eller inre aspekt.” (Musnad Abu Yala, Hadith nr 5149)
Versernas skenbara betydelse förstås genom att bara läsa verserna, men den djupare betydelsen kan endast nås genom att använda förnuft och begrunda det man läser. Läsaren når således den djupare nivån av versernas betydelse genom reflektion.
Denna djupare insikt i Koranen framkallar sublima känslor av tro hos en. Utan att använda förnuft når man en form av religion som är ytlig. Det är bara genom att använda förnuft som sökaren kan hitta religionens sanna kärna.
